De flyttade från storstaden till Hofors

Kaffekokaren puttrar trivsamt i köket hemma hos Tim Juréen, 25 år, och Sigrid Karlsson, 28 år. Sedan ett år bor de i ett parhus i Hofors i västra Gästrikland. Fyra rum och kök, en ganska stor trädgård. Här har de bott sedan de började jobba på Ovakos stålverk på orten för snart 1,5 år sedan.  

– Vi hyr huset av Ovako. De äger en hel del fastigheter här i Hofors, så när vi hade bestämt oss för att ta jobben så erbjöds vi boende direkt. Det var jätteskönt att inte behöva köpa något, kunna känna efter hur vi trivs först. Men så småningom kommer vi nog att titta efter något eget, säger Sigrid.  

Inställda på flytt 

De träffades på ingenjörsutbildningen i materialvetenskap på KTH i Stockholm och insåg tidigt att de yrken de utbildade sig till knappast finns i storstäderna.  

– Jag fattade redan efter någon vecka att utbildningen är väldigt inriktad på stål och att stålproducenterna finns ute i de gamla bruksorterna. Så jag ställde in mig på att flytta någonstans efter examen, säger Tim.   

Sigrid däremot var lite mer svårflirtad vad gäller både stål och att flytta. Kanske för att hon hade trott att utbildningen skulle handla om material i en bredare skala.  

– Men sedan fattade jag hur stort Sverige är som stålproducerande land, fick upp ögonen för vilken häftig miljö ett stålverk är och hur mycket jag skulle kunna påverka min omvärld genom att jobba inom stålindustrin. Verkligen göra skillnad. Då började jag också fundera över var jag skulle kunna komma att bo, säger hon.  

Nära till jobbet 

Att de hamnade i Hofors var inte helt självklart. De hade kunnat tänka sig att jobba både längre norrut och söderut i Sverige, examensarbetet gjorde de på Alleima i Sandviken och när rekryteraren från Ovako ringde dem var det för att erbjuda jobb på anläggningen i Smedjebacken.  

– Men eftersom båda våra familjer har lantställen närmare Hofors så sa vi att det skulle passa oss bättre. Och det fanns tjänster även här, säger Tim.  

Tur det, de trivs båda som fisken i vattnet i Hofors.  

– Det är tillräckligt stort för att man ska kunna gå och handla mat utan att stöta ihop med någon man känner varje gång, det finns flera restauranger, systembolag, slalombacke och massor av annat man kan göra, säger Sigrid.  

Men framför allt har de riktigt nära till stålverket, bara några minuter på cykeln, och har fått en fin start på sina karriärer. Tim jobbar som processingenjör på ringverket, löser problem och ser till att produktionsprocessen går smidigt. Sigrid är sektionschef för ringverkets avdelning ”Eftertempo”.  

– Min sektion är den avslutande innan produkterna går till kund. Vi sätter egenskaper på stålringarna, som framför allt ska användas till olika typer av kullager, berättar hon.  

Stockholm då? Saknar de storstadspulsen?  

– Nej, inte alls faktiskt. Vi har allt vi behöver här och när vi mot förmodan behöver något som bara finns i en större ort så ligger både Falun och Gävle bara någon halvtimme bort, säger Tim.  

Sigrid håller med.  

– Jag tycker faktiskt att jag upplever mer av Stockholm nu. Nu åker vi dit för att göra saker som inte går att göra här. Förut bara bodde vi där, säger hon. 

Byline:

Text: Johanna Paues Darlington / Splay One 

Photo: Richard Paulsson / Ovako