– Titta där! Där håller man på att gjuta. Ser du att det brinner i locken? Det är för att smältan precis nått toppen på göten.
Jane Jönsson Valencik är entusiastisk när hon visar runt på stålverket. Trots att det är högljutt, varmt och dammigt är det här, ute i produktion, som hon trivs allra bäst.
– Jag försöker ta mig ut i verket så ofta jag kan. För att det är en så häftig miljö, men också för att jag vill lära mig så mycket som möjligt om processerna. Det gör jag bäst genom att prata med operatörerna och med egna ögon se vad som händer, säger hon.
Jane Jönsson Valencik är processingenjör med inriktning mot metallurgi, utbildad på KTH i Stockholm. På Ovako i Hofors har hon varit till och från under några år. Först som sommarjobbare, sedan under tiden hon arbetade med sitt examensarbete och nu sedan ett drygt halvår som fast anställd.
– Jag är uppvuxen i Stockholm men har alltid tänkt att jag vill flytta därifrån, komma närmare naturen. Och eftersom jag trivdes så bra både på jobbet och i Hofors var det inget svårt beslut att komma hit, säger hon
Problemlösare på jobbet
Jane har alltid varit intresserad av vetenskap, särskilt sådan som går att ta på, och tänkte först att hon skulle bli geolog. Men när hon fick upp ögonen för stål var hon fast.
– Metallurgi är väldigt intressant och processerna är verkligen skithäftiga. Det är helt otroligt när man ser den flytande smältan på 1 650 grader som lyser!
I korthet handlar hennes jobb om att lösa problem och fundera över hur stålproduktionen hela tiden kan förbättras.
– Jag har alltid koll på produktionen och har det varit en avvikelse, att något inte blivit exakt som det var tänkt, så är det mitt jobb att försöka analysera och förstå varför. Det är inte helt lätt, men det är också det som gör det roligt, säger hon och berättar att ett stående skämt bland kollegorna är att svaret alltid, oavsett vilken fråga som ställs, är ”det beror på”.
– Det är så många parametrar som spelar in när man gör stål. Och bara för att något borde vara på ett visst sätt i teorin så behöver det verkligen inte bli så i verkligheten, säger Jane Jönsson Valencik.
”När något inte blivit exakt som det var tänkt, så är det mitt jobb att försöka analysera och förstå varför.”
Flexibla dagar
En vanlig dag är hon på jobbet strax före sju. Riktigt så tidigt måste hon inte vara där, men Jane gillar att ha tid på sig.
– Då går jag igenom vad som hänt under föregående dygn och kollar om det är några avvikelser. Sedan rapporterar jag det jag har upptäckt på vårt morgonmöte, som vi kallar morgonbönen, vid 7.45. Efter det rullar dagen på. Ibland har vi möten, ibland går jag ut i produktionen eller så sysslar jag med mina egna projekt. Mitt jobb är väldigt flexibelt, det gillar jag!
Förutom att samla på sig mer erfarenhet av själva produktionsprocesserna och bygga erfarenhet har Jane Jönsson Valencik redan börjat rikta in sig mer mot gjutning, för att bli extra duktig på den delen. Så småningom kan hon även tänka sig att göra andra saker vid sidan av sina vanliga arbetsuppgifter. Som att hjälpa till att locka fler unga till stålindustrin. Men stålverket lämnar hon aldrig.
– Nej, det här jobbet får 10 av 10 av mig. Jag kommer nog alltid att vara kvar här!
BYLINE
Text: Johanna Paues Darlington / Splay One
Foto: Richard Paulsson/Ovako
Faktaruta
- Namn: Jane Jönsson Valencik
- Jobbar som: Processingenjör på Ovakos anläggning i Hofors.
- Utbildning: Civilingenjör med inriktning mot materialdesign, KTH
- Bor: I Hofors sedan snart ett år.
- Fritidsintressen: Sjunga i kör, rita och vara ute i naturen.
- Roligaste jobbupplevelsen hittills: Att få vara ute i produktion!
